Runde är en liten besynnerlig ö på den norska västkusten som ligger i höjd med Sundsvall, närmsta större norska stad är Ålesund. Att ta sig dit kan antingen göras med flyg till Ålesund för att sedan ta → Läs mer...]]>

Runde är en liten besynnerlig ö på den norska västkusten som ligger i höjd med Sundsvall, närmsta större norska stad är Ålesund. Att ta sig dit kan antingen göras med flyg till Ålesund för att sedan ta buss till Runde eller att köra egen bil. Egen bil är att föredra då vägen dit är en del av resan. Vi (Fotoresa.se) brukar åka via Kongsvinger-Hamar-Lillehammar-Dombås-Åndalsnäs för att sedan ta färjan mellan Sulesund-Hareid för att slutligen passera ett antal broar och öar innan man slutligen är framme på Runde.

klicka på bilden för att se den i större format

Vägen efter Hamar är fantastiskt vacker och slingrar sig fram i dalgångar där smältvattnet från de snötäckta topparna rinner ner från bergssidorna.

klicka på bilden för att se den i större format

Vi passerar även Trollstigen vilket vi har för vana att besöka på hemvägen, hoppas att de har färdigställt utsiktsplatsen till i år då det varit byggarbetsplats i flera år nu. Men serpentinvägarna upp till toppen är spännande och utsikten vid toppen belönande därefter, så det är värt den lilla avstickaren som det blir.

klicka på bilden för att se den i större format

Boende
På Runde finns det både camping, vandrarhem och hotell att välja på. På Runde Vandrerhjem, Runde Miljøsenter samt Goksöyr Camping finns det en del information att hitta om boende.

Att fotografera
Runde är en mångfacetterad skapelse. Visst är det en fantastisk fågelö där paradfågeln är Lunnefågeln men platsen bjuder på så mycket mer. Natur och landskapsfotografen får även han sitt behov tillfredställt med råge. De fåglar man kan stöta på är bland annat Lunne, Storlabb, Havssula, Stormfågel, Tordmule, Sillgrissla och Havsörn – anledningen till att jag skrev kan är att det aldrig finns några garantier i naturen. Nämnda fåglar har dock visat sig de senaste tre åren jag varit där och det är min förhoppning/övertygelse att de finns där i år med.

klicka på bilden för att se den i större format

Vår resa
Fotoresa i Örebro HB anordnar även en årlig resa till Runde som utgår från Örebro. Årets datum är 24-30 maj och det finns i skrivande stund någon plats kvar. Resan inkluderar resa, färjeavgifter, all mat (utom under bilresan till och från Runde), boende och guidning på plats. En båttur runt ön ingår också om vädret tillåter. Mer information finns att läsa på www.fotoresa.se.

Just nu finns en plats kvar som vi har lite specialpris på – kontakta oss för mer information!

klicka på bilden för att se den i större format

Övrigt om Fotoresa
Fotoresa i Örebro HB drivs av Johan Maxe och Ove Lundqvist. Utöver resor så bedrivs även utbildningar inom fotografering. Några populära kurser som vi genomför är en spotmätning/exponeringskurs samt olika kurser i blixtfotografering som bedrivs i workshopform. Blixtkursen avhandlar allt från extern blixt typ Nikon SB-800 till studioblixtar.

Nytt för i år är att vi numera kommer ut och genomför utbildningen på plats hos exempelvis fotoklubbar över en dag eller helg.

klicka på bilden för att se den i större format

Med vänlig hälsning

Johan Maxe
Fotoresa i Örebro HB
www.fotoresa.se

Bild: Ulf Magnusson. Curt S Ohlsson framför ett av sina favoritmotiv på en oljemålning i hemmet.

Vi har fått lov att låna en artikel om Curt S Ohlsson som tragiskt nog gått ifrån oss av Fotoklubben Pan. Det är → Läs mer...]]>

Bild: Ulf Magnusson.
Curt S Ohlsson framför ett av sina favoritmotiv på en oljemålning i hemmet.

Vi har fått lov att låna en artikel om Curt S Ohlsson som tragiskt nog gått ifrån oss av Fotoklubben Pan. Det är Ulf Magnusson som träffat Curt och här hjälper oss hatt hedra en av klubbens trognaste medlemmar under många år. Vi skänker våra tankar till Curts annhöriga.

Ett liv med skepp och bilder

Att sammanfatta Curt S Ohlssons livsgärning på ett rättvist sätt skulle uppta större delen av FK Pans serverutrymme. Men vi koncentrerar oss på två saker – båtar och fotografering.

Curt föddes i Skåne, men som barn i en hotellfamilj får man vara beredd på att rycka upp bopålarna ibland. Flytten gick till Göteborg och studierna för Curts del riktades via Slöjdföreningen mot skeppsbyggerikonsten.

Curt beväpnade sig med ritstift och tusch och lärde sig den svåra konsten att mäta upp båtskrov och göra ritningar efter måtten. Främst var det fiskebåtar och örlogsfartyg som intresserade och Curt använder i flykten termer som ”isländare” och ”fransmän” om båttyperna.

Som nyexaminerad ringde Curt runt till varven i stan, de varv som han senare fick se försvinna ett efter ett, och fick napp på båtvarvet Sverre på Hisingen. Där fick han jobba gratis ett par år.

- Ja, jag kunde ju faktiskt ingenting, säger Curt, det var läroår.
Under fyrtiotalet ägnade sig Curt åt att fotografera båtar av alla de slag och ett antal hyllmeter med negativoriginal hemma i lägenheten utgör säkert en veritabel kulturskatt i det avseendet.

Ett femtontal böcker om skeppshistoria har Curt medverkat i, ett par i eget namn dessutom. I en av böckerna har Curt, som kuriosa, publicerat en bild tagen 1939 med Agfas lådkamera, en alldeles utmärkt skarp och fin bild från en jagare.

Under början av 60-talet gjorde Curt tjänst i FN i det då oroliga Afrika, i Tchad närmare bestämt. Även där var kameran med och Curt fick med sig ett säreget bildmaterial hem, bland annat dokumenterade han kannibalism. Bilderna lockades han att visa i den då ganska unga FK Pan och genom Göte Kreutz försorg blev han medlem i klubben. Idag alltså 45 års medlemskap i föreningen.

- Åren efter min pensionering har varit otroligt fyllda med arbete, jag har så många projekt att fullfölja, berättar Curt. Just nu sitter han med layouten till nästa bok, som också den skall handla om skeppsritningar.

I fotoklubbsvärlden har Curt varit särdeles aktiv i Riksförbundet. 33 år var han verksam med huvudsakliga inriktningen på det internationella arbetet. Han har rest på femton kongresser runt om i världen och representerat Sverige. Curt skrattar gott vid ett minne.

- Jag var faktiskt ansvarig för genomdrivandet av en känslig fråga, nån gång på åttiotalet tror jag att det var. Det blev kontroversiellt med den nya digitala tekniken, det ansågs inte rumsrent. Men jag argumenterade för att det var framtidens teknik och fick drivit ärendet till beslut.

Det kan man kanske inte tro om analoge veteranen Curt S Ohlsson. Visionär redan då, för tjugofem år sedan. Och han skrattar faktiskt förnöjt när han kontrollerar bilden ovan på baksidan av undertecknads digitalkamera.

- Godkänt! konstaterar han.

Text och bild: Ulf Magnusson

Bild: Curt S Ohlsson
En av Curts favoritbilder. Den tog han en vintrig morgon i februari 1955, tjugo grader kallt var det. Han stod på färjan på väg till sitt arbete och hade kameran med sig när han fick uppleva bogseringen i Göteborgs frostiga hamn. (Bilden är något beskuren)

Jag har nästan uteslutande lärt mig mitt sätt att sätta ljus genom att titta på andras bilder för att låta mig inspireras. Fastnar jag för något som jag tycker mycket om så försöker → Läs mer...]]> Bli självlärd ljuskonstnär

av John Hagby

Jag har nästan uteslutande lärt mig mitt sätt att sätta ljus genom att titta på andras bilder för att låta mig inspireras. Fastnar jag för något som jag tycker mycket om så försöker jag luska ut HUR dom gjort med ljuset. Det finns 3 nyckelregler för hur du kan kontrollera ljuskaraktären i din ljussättning.

Har du fått en förståelse för hur dessa 3 regler fungerar så har man kommit långt i hur man kan läsa andras ljussättningar bara genom att titta på en färdig bild. Jag har inte gått någon fotoskola eller dyl men haft stor fördel med att genom tiderna ha jobbat i fotobutiker som har haft demostudio med en uppsjö olika ljusformare som jag fritt fått ”leka” med och på så sätt hittat grunderna i ljussättning.

Innan jag berättar ”nyckelreglerna” så skall jag bara förklara skillnaden mellan ”mjukt” och ”hårt” ljus så du har samma referens som jag.
Mjukt ljus = övergången från belyst yta till obelyst yta tonas över mjukt och det kan vara svårt att se vart belyst yta slutar och obelysta ytan börjar.

Hårt ljus = övergången från belyst yta till skuggad yta tonas inte över alls utan syns så tydligt att man lätt skulle kunna dra ett streck med en penna där gränsen mellan belyst och icke belyst yta möts. Sen finns ju alla varianter där emellan.

Nyckelreglerna:

1. Ju större ljuskälla du har desto mjukare ljus
2. Ju närmare ljuskällan är desto mjukare ljus
3. Ju närmare ljuskällan är desto snabbare tappar ljuset intensitet på objektet. (Ljuset avtar med kvadraten på avståndet)

Alltså, om du vill ha ett mjukt jämnt ljus så behöver du en stor (ca 150cm softbox/bouncer) ljuskälla som står en bit ifrån. Vill du ha ett hårt jämnt ljus så behöver du en mindre (t.ex. 21cm reflektor) ljuskälla som står en bit ifrån. Vill du ha ett mjukt ljus som avtar i intensitet snabbt så behöver du en mellanstor (ca 60-70cm softbox) ljuskälla som ligger precis utanför bild. Vill du ha ett hårt ljus som avtar i intensitet snabbt så behöver du en liten (t.ex. 18cm reflektor) ljuskälla som ligger precis utanför bild.

Självklart kan man bli mer utförlig än såhär (Det finns kurser på flera år i ämnet) men jag vågar påstå att om man fått en förståelse för ovan punkter och ”leker” i studion med de ljusformare man har så kan man komma väldigt långt och framför allt… väntrummet hos tandläkaren är inte längre en pina utan ett tillfälle att förkovra sig. För om du har med dig ovan punkter så kan du med den kunskapen och med hjälp av skuggorna se:

1. Vart kommer ljuset ifrån?
2. Hur många ljuskällor är det?
3. Är det mjukt eller hårt ljus från resp ljuskälla? (stor/liten ljuskälla)
4. Avtar ljuset snabbt från ljusriktningen eller är det jämnbelyst? (nära eller långt ifrån)

Hoppas det hjälper. Sen är det bara att öva, öva, öva för att se vad din utrustning är kapabel till. När du köper ett studioblixtkit så är det inte ovanligt att dom levereras med små softboxar vilket gör det svårt för dig att uppnå ett mjukt jämnt ljus på helkroppsfotograferingar.

Det finns självklart mycket mer detaljer att gå igenom vilket mina kursdeltagare på Scandinavian Photo får erfara men återkommande slår det mig hur ”lätt” det är att sätta ljus om man förstått de 3 viktiga ingredienserna för att kontrollera karaktären på ljuset.

De vanligaste ljusformarna.

Reflektor- En slags ”krage” i metall som du sätter fram på blixten och som riktar ljuset på olika sätt. Finns som varianter med öppning fram från ca 5-70cm

Softbox- Ett svart ”tält” som du sätter fram på blixten med svarta sidor och vit diffusorduk fram. Finns som varianter med frontduk på ca 40cm och uppåt. Finns också i många olika former för att styra vart ljuset skall hamna och hur reflexer i blanka ytor skall se ut.

Bouncer: Som en softbox men istället för att sätta denna på blixten så sätter du blixten inne i bouncern, på så sätt kan man få ett jämnare spritt ljus på stora ytor. Bouncers brukar ligga på storlekar från 150cm och uppåt.

Vanliga tillbehör till ljusformare.

Raster – en bikakeliknande platta som man sätter fram på en reflektor (eller ibland även softbox) för att hålla en kontrollerad och snävare riktning på ljuset än vad ljusformaren ger normalt.

Klaffar – Plåtar som sitter fram på en reflektor för att begränsa att ljuset sprider sig åt ett visst håll genom att skärma av ljuset med klaffarna.

Reflexskärm:

Ett av de första inköpen du skall göra om du intresserar dig för att kontrollera ljus. Detta verktyg är ovärderligt både för nybörjaren och våra mest avancerade ljussättare. Att börja fotografera med reflexskärm ger dig en känsla och förståelse för hur ljusriktning påverkar bildresultatet och du kan lätt förhindra igensotade delar/sidor på det/den du fotograferar.

Ljusmätare:

Trots histogram och annat så är ljusmätare en given ingrediens för dig som på allvar vill lära dig sätta ljus. Ett histogram visar bara att din hela exponering är inom din kameras omfång men exakt hur mycket ljus som t.ex. hamnar i ansiktet kontra benen på en modell får du aldrig veta utan du får i så fall förlita dig på att din lilla skärm på kameran är så pass bra att du kan få en korrekt uppfattning.

När du väl sätter dig och skall retuschera så inser man snabbt att det finns mycket tid att tjäna på att ha gjort/mätt rätt ljus från början. Sen slipper du få en modell som tröttnar på att du skall springa mellan dina blixtar som en yr höna för att hitta rätt inställningar. Efter 20-30 provexponeringar så har du garanterat en uttråkad modell (om du nu inte fotograferar stilleben). Innan du anmäler dig till en kurs så rekommenderar jag att köpa den mest prisvärda lärare och assistent du kan ha… ljusmätaren.

Till sist, tänk på att finaste objekten kan bli ointressanta om dom är dåligt ljussatta och de mest ointressanta objekten kan bli konstverk med rätt ljussättning. Är du fotograf så är du ljuskonstnär!

Tack för ordet!

John Hagby
Fotograf och säljare på Scandinavian Photo
www.pictpro.se
http://johnhagby.blogspot.com

På sistone har jag funderat mycket kring film, ni vet rullarna vi stoppade i kameran det förra århundradet.

Attans vad fort det gick. Det är → Läs mer...]]> På sistone har jag funderat mycket kring film

av Mattias Karlsson, Moderskeppet.se

På sistone har jag funderat mycket kring film, ni vet rullarna vi stoppade i kameran det förra århundradet.

Attans vad fort det gick. Det är bara tre år sedan jag föreläste om styrkan med det digitala. Nu är film, vid första anblick, en utrotningshotad teknik.

Men, jag tror inte att så är fallet. Film har en fantastisk framtid. Kommer ni ihåg svartvitt foto? Ledande fråga, jag vet. Det som hände med den vid övergången till färgfilm. Samma sak sker just nu när digitalfoto sätter in dödsstöten mot film.

Tankarna går mot Marshall McLuhan, mannen bakom utrycken global village, the medium is the message och buntvis med andra “soundbites” inom området media och dess utveckling. Störst är boken Understanding Media från 1964.

McLuhan sa att varje ny teknologi kommer göra sin föregångare till en konstform.

Svartvitt foto blev konst när färgfilm tog över. Visst blev det så. I synnerhet när även svartvitt tryck upphörde att vara en ekonomisk fråga.

Samma sak gör digitalfoto idag med film. Den nya teknologin har precis ersatt gamla, den gamla förändras och lever vidare som en konstform.

Så här, mer exakt, skrev McLuhan:

”When machine production was new, it gradually created an environment whose content was the old environment of agrarian life and the arts and crafts. This older environment was elevated to an art form by the new mechanical environment. The machine turned Nature into an art form. For the first time men began to regard Nature as a source of esthetic and spiritual values. They began to marvel that earlier ages had been so unaware of the world of Nature as Art. Each new technology creates an environment that is itself regarded as corrupt or degrading. Yet the new one turns its predecessor into an art form.”

Det finns mycket intressant i klippet ovan. Nu ska jag inte påstå att jag begriper McLuhan ordentligt. Jag är smart nog att inte låtsas att jag gör det. I synnerhet eftersom jag dagligen omger mig av forskare inom området media. I och för sig så sa McLuhan själv:

”I don’t pretend to understand it. After all, my stuff is very difficult”

Ändå. En smärtsam process har tagit oss från analogt foto till digitalt. Mycket har förändrats och ännu mer kommer att förändras. Än så länge är digitala systemkameror bara kopior av analoga. Har du sett bilder på tidiga bilar? Det är hästvagnar med motor. Mycket, mycket kommer att hända med kameror.

Tillbaka till film. Övergången till digital bild är en naturlig process som inte på något sätt hotar existensen för film.

Tänk själv på frustrationen och argumenten hos alla de som älskar film – Nästan alla skäl är konstnärliga. Men konstnärligheten hos film kommer aldrig försvinna. Istället kommer hantverket att värderas ännu högre.

Samma sak hände med biofilm när TVn kom. Nyheter kom i burken istället för på biografen. Bio är idag konst och underhållning.

Vad jag vill säga är att vi om tio år kommer att se filmfoto med helt andra ögon. Det kommer vara ett högt värderat hantverk, utfört av få, med högt kulturellt och konstnärligt värde. Bröllopsfotografer och naturfotografer kommer att få extra betalt för att fånga ögonblick med film. Visst, kunden vill fortfarande kunna Facebooka bilderna. Men fångandet på film blir något extra.

Digitalfoto kommer att upphöra att existera som ord och ersättas av bara Foto. Filmfoto får det nog heta för att istället skilja ut det gamla från dess dominerande ersättare. Klart folk sa Färgfoto när färgfilm kom. Numera är bara Foto. Den ersatta tekniken får skilja ut sig med ett prefix: Svartvitt foto.

Så släng inte ditt mörkrum. Vårda dina föråldrade tekniska kunskaper. Om tio år kommer folk att fråga efter dom igen.

Tycker du att det hade varit kul att fotografera porträtt, men anser dig inte ha råd att investera i dyra blixtsystem? Ja, då ska du läsa vidare, för det finns nämligen en ganska enkel, billig och → Läs mer...]]> Reflexskärmar

av Johnny Buchwald

Tycker du att det hade varit kul att fotografera porträtt, men anser dig inte ha råd att investera i dyra blixtsystem? Ja, då ska du läsa vidare, för det finns nämligen en ganska enkel, billig och i mitt tycke bättre lösning.

Lösningen heter reflexskärmar, ett smidigt sätt att reflektera ljus på. Vi ska ta en närmare titt på vad en reflexskärm är för något och vad man kan använda den till.

Vad är en reflexskärm?

En reflexskärm är egentligen inget mer än en yta som på olika sätt reflekterar ljus. Det kan vara det befintliga ljuset, dvs solen eller ljuset från en extern ljuskälla som en blixt eller lampa.

En reflexskärm kan ge olika typer av reflektioner beroende på vilken yta reflexskärmen har och det finns några olika att välja på.

• Vit reflexskärm är den mest neutrala reflekterande ytan, den ger en ”vanlig” reflektion.
• Sunfire är en reflekterande yta som har till uppgift att reflektera dagsljus på ett bra sätt.
• Silver reflekterar ljuset hårt och kan nästan uppfattas som att man speglar ljuset.
• Guld ger en varm reflekterande effekt.

Reflexskärmar finns i ett antal olika storlekar och former för olika situationer. Allt från små smidiga skärmar för blommor som du får ner i fickan till stora skärmar för t.ex. fotografering av bilar.

En reflexskärms huvudsakliga syfte är att lätta upp skuggor. Det vill säga tillföra mer ljus i de mörkare partierna. Detta kan göras vid t.ex. porträttfotografering där ljuset kommer från ett fönster. Man kan då reflektera ljus med hjälp av en reflexskärm så att den skuggade delen av ansiktet får mer ljus.

Några exempel

I det här första exemplet har jag med hjälp av en mindre reflexskärm med ytan sunfire låtit reflektera in ljus i en ros. Detaljrikedomen i blommans mitt hade inte varit möjlig utan en reflektor.

klicka på bilden för att se den i större format 

Jag nämnde att man kunde lätta upp skuggor vid porträttfotografering. Här kommer ett exempel där jag har låtit lätta upp den mörkare sidan av ansiktet med hjälp av en vit reflexskärm. Huvudljuset är en extern blixt, men solen hade funkat lika bra.

Foto: Johnny Buchwald

Vad ska man köpa?

Det finns en hel del reflexskärmar att välja på som jag nämnt ovan och det finns lika många tillverkare av dem också.

Min erfarenhet säger att du med trygghet kan hålla dig till de något billigare reflexskärmarna. Jag har testat skärmar från dyra tillverkare och jag har testat från billigare tillverkare och det skiljer inte något nämnvärt dem emellan.

En god investering är att köpa en 5 i 1, dvs en reflexskärm med överdrag där man sammanlagt får fem olika ytor att arbeta med. Jag har testat en reflexskärm från www.tvspelsweb.se

Mitt samlade intryck är att reflexskärmen dels med sin 5 i 1 funktion är mycket smidig och flexibel men skärmen ger även ett gott kvalitetsintryck.

Det är lätt att dra av och på överdraget och den medföljande påsen och det faktum att skärmen likt alla andra skärmar går att vika ihop till en tredjedel av sin storlek, gör att den är lätt att ta med.

Jag ska berätta lite vad du kan använda HDR till, hur du gör och vad du behöver. Häng med i den här artikeln så ska vi reda ut begreppen på ett lättförståligt → Läs mer...]]> HDR – Så gör du

av Johnny Buchwald

Jag ska berätta lite vad du kan använda HDR till, hur du gör och vad du behöver. Häng med i den här artikeln så ska vi reda ut begreppen på ett lättförståligt sätt! Är något oklart kan du alltid skriva en kommentar till det här blogginlägget så ska jag svara efter bästa förmåga.

Vad är HDR?

HDR står för High Dynamic Range och innebär att du med hjälp av den här tekniken får ett högre dynamiskt omfång i bilden. Ett högt dynamiskt omfång innebär att du har större täckning i de ljusa respektive mörka delarna i en bild.

Tänk dig att du tar en bild ut genom ett fönster. Utanför har du ganska starkt solljus och inne har du en relativt dämpad belysning. Mäter du på himlen utanför fönstret kommer allt som är innanför fönstret att bli så mörkt att det saknar detaljer.

Mäter du på något inne så kommer himlen utanför att bränna ut eller klippa som man också brukar säga. Det vill säga, det kommer att bli för ljust och molnen som ditt öga kan se, kommer kameran aldrig att uppfatta.

När de här situationerna uppstår så kan man säga att det dynamiska omfånget inte räcker till. Lösningen är då att tillämpa HDR.

HDR går ut på att man tar flera olika exponerade bilder av samma motiv. Man tar överexponerade bilder för att få detaljerna i de mörka partierna och man tar underexponerade bilder för att få detaljer i de ljusa partierna.

Vad behöver man?

För att få till HDR behöver du först och främst en kamera där du kan välja bländare själv (bländarprioritet/slutarautomatik) och funktionen gaffling. Du kan även göra det här manuellt, men då krävs att din kamera har den möjligheten.

Jag föreslår om du inte redan har det, att du skaffar dig en digital systemkamera av märket Nikon eller Canon, de är idag ledande på marknaden.

Du behöver även ett bra stativ, för HDR kan du inte göra handhållet om du vill ha ett bra resultat. Jag föreslår att du skaffar dig ett Manfrotto 055 XPRO B med en vettig kulled som 468MGRC2.

Du behöver en fjärrutlösare/trådutlösare och programvarorna Adobe Photoshop och Photomatix.

Ta bilderna!

Ju fler bilder du tar desto högre blir det dynamiska omgånget. Jag brukar använda mig av 5 eller 7 bilder och det funkar bra i de flesta situationer.

När du tar HDR ska du se till att din kamera har en fast bländare genom alla bilderna, annars kan det se väldigt konstigt ut när du slår ihop bilderna till en HDR längre fram.

Även om det inte är det mest ultimata för alla brännvidder och situationer så ställ din kamera på bländare f11 och gaffla 5 eller 7 bilder. Där har du i mitt tycke en vettig början. Sen kan du alltid exprimentera och ändra efter behov.

Och sist men inte minst. Om du har möjlighet så ska du alltid fotografera i RAW!

Skapa HDR med Photomatix!

Nu ska du slå ihop dina bilder till en bild och det gör du i mitt tycke lämpligast med programmet Photomatix.

Jag börjar först med att bearbeta mina RAW-filer i Adobe Camera RAW där jag ser till att alla bilder har samma vitbalans. Jag kan eventuellt justera lite skärpa och färgmättnad ibland. Spara i 16-bit TIFF.

I Photomatix sedan väljer jag ”Generate HDR imgage”. Jag väljer ut mina bilder som jag vill göra HDR av och klickar på OK. I nästa dialogruta klickar jag bara OK igen.

Resultatet ser inte klokt ut, men låt dig inte avskräckas av det, vi har ett steg kvar. Klicka nu på ”Tone Mapping”.

Notera att om du har en äldre version av Photomatix så ligger Generate och Tone Mapping under en meny som heter HDR.

Nu börjar det likna något och nu börjar även det roliga! Jag tänker inte gå in på vad varje reglage gör, dels för att jag inte kan förklara det på ett vettigt sätt och dels för att jag tycker det är helt ointressant.

Resultatet blir ofta ganska bra direkt och eftersom HDR är lite exprimenterande i sig så finns inget direkt facit på hur man bör ställa in reglagen i Photomatix. Du får helt enkelt testa dig fram.

Vad du dock bör göra är att du ser till att du har 16-bit och Details Enhancer påslaget under Tone Mapping och att du sedan sparar ner filen som en 16-bit TIFF.

Slutligen!

När du är klar har du din HDR-fil, men du kan slipa lite extra på den. Plocka in den i Photoshop och titta över bilden. Kan du tona ner effekten på några ställen för att få ett bättre resultat? Behöver bilden skärpas lite? Kan man öka kontrasten eller färgmättnaden?

Spara ner bilden som 8-bit JPG och det hela är nu klart. HDR kan du använad i många situationer. Vid soluppgångar, när du fotar bilar eller vad som helst. Här kommer några exempel på hur det kan se ut.

Inspirerad av PhotoShopUserTV har Bo Odén låtit sätta ihop en guide i hur man går till väga för att skapa en swirleffekt i PhotoShop. Tekniken visade sig vara framgångsrik i en av → Läs mer...]]> Swirleffekt i PhotoShop

av Bo Odén

Inspirerad av PhotoShopUserTV har Bo Odén låtit sätta ihop en guide i hur man går till väga för att skapa en swirleffekt i PhotoShop. Tekniken visade sig vara framgångsrik i en av våra tävlingar under året 2009, men det är inte svårt. Bo visar hur.

1. Öppna bild i Photoshop
2. Under Image / Mode / se till att bilden är i 8-bits per channel (annars är det filter som skall användas utgråat och oåtkomligt)
3. Under Filtermenyn välj Distort / Polar Cordinates och klicka i ‘Polar to Rectangular’
4. Under Image / välj Image Rotation / Flip Canvas Vertical
5. Tillbaka till Filter / Distort / Polar Cordinates men denna gång välj ‘Rectangular to Polar’
6. Under Image / Image Size avmarkera ‘Constrain Proportions’ och välj lika Width och Height (så att den ovala bilden blir rund).
7. Spara som…. (OBS! Spara inte över orginalbilden så den förstörs om du inte jobbar mot en kopia vill säga!)

Mycket jobb!? Olika bilder fungerar olika bra. Man vet inte förrän man har provat. Min erfarenhet är dock att blombilder fungerar mycket bra.

Några exempel

En bro med bropelare och vajrar.

Blå tegelpannor på ett hustak.

Vitsippor. En vanlig blomsteräng fotograferat rakt ovanför blommorna.

Behöver du tips med hur du monterar fotografier för att hänga dem på väggen eller göra en utställning? Då är den här artikeln bra för dig! Artikeln är ett sammandrag av de → Läs mer...]]> Montering av bilder

sammanställd av Mattias Lundkvist

Behöver du tips med hur du monterar fotografier för att hänga dem på väggen eller göra en utställning? Då är den här artikeln bra för dig! Artikeln är ett sammandrag av de tips och erfarenheter som framkom vid vår bildverkstad kring montering av fotografier.

I artikeln hittar du även en passepartoutkalkylator där du kan beräkna vilka proportioner din passepartout bör ha för att följa den ”klassiska” tumregeln.

Vi är mycket intresserade av ytterligare monteringstips, så fyll på med dina erfarenheter längst ner!

Monteringsalternativ

Det finns ett stort antal sätt att montera dina bilder på. Några av de vanligaste alternativen är :
1. Montera med passepartout och ram med glas.
Det absolut vanligaste sätten att monstera fotografier på.

2. Montera med passepartout och ram utan glas.
Monterar du utan glas i ramen slipper du bekymmer med reflexer i glaset. Rekommenderas dock inte i utställningsmiljöer där det är risk för att folk pillar på den upphängda konsten.

3. Montera enbart med passepartout utan ram
Ett billigt och enkelt sätt att montera bilderna på om de får vara i fred. Kräver att du använder tjock kartong även bakom passepartouten. Kan vara en risk för att det även ser ”billigt” ut.

4. Montera på cellplastskiva.
Cellplastskivorna har många handelsnamn som Kapa, Foam, Cellpannå etc. Skivorna finns ofta i flera utföranden, färger och tjocklekar från 5 milimeter. Det vanligaste är att man klistrar på fotot direkt på skivorna med lim, men det finns även skivor som är självhäftande. Enklare cellplastskivor kan slå sig och bli skeva, därför rekommenderar jag att man använder något dyrare skivor som har ett inbyggt aluminiumskikt som håller dem raka. Skivorna är inte siyrafria så montera inte originalkonst direkt på dem, utan montera då ett mellanlägg av syrafri kartong.

5. Montera på/i transparant skiva
Finns flera varienter på detta. Det enklaste är att montera fotona i lamineringsplast. Har själv gjort när jag tillverkat pekböcker till barn. Blir dregelsäkert och hållbart. Kan vara svårt att laminera utan att det bildes luftbubblor.
På en del utställningar har jag sett att man monterat bilderna direkt på glas. Antagligen har man använt någon sorts lim och pressning för att montera bilderna, men jag vet inte. Kanske någon som läser detta vet mer och kan berätta?

6. Montera utan passepartout i ram
Behöver knappast kommenteras. Riskerar att se billigt och amatörmässigt ut.

Passepartout-tips

Om en bild har ljus bakgrund så flyter motivet lätt ut i passepartouten. Använd därför inte för bred passepartout för ljusa bilder.

En svart passepartout kan dominera för mycket så att man enbart ser passepartouten och inte bilden. Använd därför inte för breda svarta eller färgade passepartouter. Skall du ha breda passepartouter fungerar oftast vit kartong bäst.

Hur bred skall en passepartout vara? Återigen en fråga om tycke och smak. Många rekommenderar ca 5 cm runt bilden.

I bland monterar man en liggande bild i en stående ram, vilket kan vara effektfullt i enstaka fall.

Tänk på att bildytans mått i passepartouten måste vara mindre än själva fotografiet för att du skall ha lite monteringsmarginal. Vanligtvis lämnar man ca 5 mm i marginal på varje sida.

Skall man montera bilden centriskt i passeportouten eller förskjutet? Vanligast är att bilen placeras något förskjutet uppåt i passeportouten. Tänk på att detta innebär att du får skära stående och liggande passepartouter för sig.

Det finns en gammal regel med okänt ursprung som fotoklubbar som vår egen använder för att placera bilden på passepartouten. Så här lyder regeln:

Lägg bilden i övre vänstra hörnet på kartongen.
Förläng linjen AB ut till D.
Från BD’s mittpunkt C dras en normal till G.
Från mittpunkten E på linjen DF dras en linje till bildhörnet A.
Skärningspunkten H anger nu placeringen av bildens nedre högra hörn.

Låter det krångligt? Med passepartoutkalkylatorn nedan kan du enkelt beräkna hur mycket ”ram” du skall ha på varje sida av bilden.

Passepartoutkalkylator

Kalkylatorn tillfälligt borttagen.

Monteringen

En ”självlagande” skärplatta kan vara bra som underlag. Har du ingen så går det lika bra med överblivna bitar av passepartout-kartongen.

Om du skall skära mer än någon enstaka passepartout så rekommenderar jag att du gör en mall för att skära ut rätt invändigt och utvändigt mått. Mallen på bilden fungerar både för liggande och stående ramar. Jag har gjort mallen av samma papper som jag använder som isolerkartong.

Här ser du passepartouten när yttermåttet skurits till och innerramen ritats upp med blyerts på baksidan.

Lägg på passepartoutknivens linjal på den uppritade linjen och placera kniven i skåran.

För fram kniven så att markeringen på kniven överensstämmer med den tvärgående linjen på kartongen.

Tryck ner knivbladet med tummen tills bladet bottnar. Om bladet inte skurit igenom hela kartongen so beror det antagligen på att du inte tryckt tillräckligt hårt, eller så behöver skärdjupet på kniven justeras.

Ta ett fast grepp om linjalen med vänsterhanden och skjuv kniven framåt i lugnt tempo tills knivens markering när nästa tvärlinje. Gör om proceduren med övriga tre sidor.

Nu är det dags att tejpa fast isolerkartongen (baksidan). Placera passepartouten och isolerkartongen bredvid varandra i passepartoutens överkant. Tejpa ihop delarna med 2-3 tejpremsor. I bilden har tejpen färgats orange så att du lättare skall se dem.

Vänd på passepartouten och placera ditt fotografi mellan passepartouten och isolerkartongen i den position du vill ha den. Lägg på en tyngd på fotografiet så du fixerar det. Vik därefter upp passepartouten.

Nu är det dags att tejpa fast bilden. Tag två tejpremsor och tejpa fast dem i på baksidan av fotografiet i så tejpen sticker upp ett par centimeter i fotografiets överkant. Placera sedan två tejpbitar på tvären över gångjärnet så ett T bildas. Tejpbitarna har färgats i bilden för att tydliggöra placeringen.

Du har nu gjort färdigt din passepartout och är redo för att placera den i en ram och hänga din utställning. Mer om detta i en kommande artikel.

Materialkostnad

Här är ungefärliga kostnader för material. Uppgifterna kontrollerade i Göteborgsbutik september 2005.

En 30×20 cm bild placerad i 40×30 cm ram kommer då att kosta följande i materiakostnad:

Ramning

Reflexfritt glas rekommenderas ofta för utställningar för att minska blänket. Men smaker det så kostar det… Enbart glaset kan kosta dig över 100 kr per 40×30 cm tavla. Frågan är om det är värt priset.

Vilket är bäst, matta eller blanka bilder? Råden kring detta varierar beroende på tycke och smak. Testa gärna att montera en blank och en matt bild i ram och jämför sedan bilderna. Är det skillnad i reflexer, blänk och detaljrikedom i bilden.

Länkar

Krams tips och råd om ramning

Känner du igen frågan, ”Du som tar så bra kort, kan inte du fotografera på vårt bröllop?”. Denna guide är skriven för dig som precis som jag är en glad amatörfotograf och som någon gång → Läs mer...]]> Bröllopsfotografering

av Mattias Lundkvist

Känner du igen frågan, ”Du som tar så bra kort, kan inte du fotografera på vårt bröllop?”. Denna guide är skriven för dig som precis som jag är en glad amatörfotograf och som någon gång fått denna fråga från släkt eller vänner.

Artikeln är alltså inte skriven ur ett professionellt perspektiv och jag har därför bortsett från vissa grundläggande saker en yrkesfotograf bör ta hänsyn till som äganderätt till bilderna, betalning etc.

Innan du tackar ja

Bland de fotouppdrag som engagerar personer mest på olika diskussionsforum gäller för eller emot att anlita amatörfotografer till bröllopsfotografering. Orsaken till detta är flera. En orsak är att det är en av brudparets viktigaste händelser i livet, och då är det inte roligt att misslyckas med bilddokumentationen. Som kompis eller släkting vill man gärna ”ställa upp” när någon ber en att fotografera deras bröllop även om det kan kännas lite nervöst att tacka ja till uppgiften första gången.

Pratar man med mer eller mindre vana fotografer så brukar de vara uppdelade i två läger. Dels de som avråder er från att befatta sig med bröllopsfotografering överhuvud taget, dels de som inte ser några problem alls med att göra det. Jag ligger någonstans mitt på skalan

Jag har själv två huvudregler för om jag skall fotografera ett bröllop. Den första är att det skall vara nära vänner eller släktingar som skall gifta sig. För det andra så måste jag själv känna att jag vill fotografera dem. Jag vill inte känna att jag ”måste” göra det.

För de officiella porträtt och studiobilderna rekommenderar jag brudparet att kontakta en professionell fotograf. En välrenommerad bröllopsfotograf har helt annan möjlighet att skapa bra bilder för förstoring än vad du som amatör har. De har dessutom försäkringar som kan hjälpa om fotograferingen misslyckas. Vill inte brudparet anlita en yrkesfotograf för dessa bilder så tar jag givetvis även sådana bilder.

Några vänner till mig betalade dyrt för att anlita en yrkesfotograf (dock ej bröllopsfotograf visade det sig) och blev besvikna på resultatet då mina bilder blev betydligt bättre än fotografens. Så betala dyrt är inte alltid bra. Då blir man givetvis smickrad, med det är desto tråkigare om man som ensam porträttfotograf misslyckas med bilderna.

Kom ihåg att det är ditt eget val om du tackar ja eller nej och det viktigaste är att du och bröllopsparet vet vad ni ger er in i.

Planeringen

Sitt ner tillsammans med brudparet i god tid innan bröllopet och diskutera igenom vilka typer av bilder de vill ha från bröllopet. Titta gärna på bilder i bröllopstidningar, på Fotosidan.se, kompisars bröllopsbilder mm och låt er inspireras. Jag brukar skriva ned en lista på de bilder som brudparet vill ha och har med listan som en lathund under bröllopet.

Om du har möjlighet att besöka kyrkan innan bröllopet är det värdefullt för att se hur ljust det är i kyrkan och för att hitta lämpliga fotovinklar.

För att se hur ljuset faller in i kyrkan är det en fördel om du kan besöka kyrkan vid den tidpunkten på dagen som vigseln kommer att äga rum.

Försök dessutom hitta några bra platser för gruppfotografering.

Be brudparet fråga prästen innan bröllopet när och hur han/hon vill att du fotograferar och respektera detta. Förklara också att du kommer att ta bilderna utan blixt.

Om du inte är med hela dagen, ge brudparet en enkel kamera dagen laddad med film så det kan ta bilder vid de tillfällen du inte är med, tex hos frisören, innan inmarschen, färden från festen, ankomsten till övernattningen, mm.

Gör upp redan innan hur bilderna skall levereras så ni är överrens. Levererar du papperskopiorna och negativen till dem eller ger du dem den exponerade filmen och låter dem framkalla bilderna själva.

Utrustningen

Det finns inget rätt eller fel när det gäller utrustning, men ju högre krav brudparet (och du) har, desto mer utrustning kan du ha nytta av. Precis som vid all annan fotografering gäller dock att du bara har nytta av sådan utrustning som du behärskar till fullo. Så om du lånar någon kamera eller andra tillbehör, lär dig dem i lugn och ro innan bröllopet. Känner du dig osäker med någon utrustning är det bästa att inte använda den.

Kamera

Jag använder två systemkameror under bröllopsfotografering. Dels för att ha en backup ifall en skulle gå sönder och dels för att jag kör olika film i dem.

Kompaktkameror går också att använda, men då får du göra klart för brudparet att de inte kan vänta sig underverk. Du kan inte styra slutartid, bländare, exponeringsvariationen på samma sätt som med en systemkamera. Objektivet är också oftast optiskt sämre än i en systemkamera.

Om du använder en digital kompaktkamera får du dessutom mer brus i bilden eftersom sensorn i en kompaktdigital är betydligt mindre än i en digital systemkamera.

Objektiv

För att komma nära brudparet i kyrkan behöver du antagligen ett objektiv med längsta brännvidd på 200-400 mm.

För fotografering under mingel och middag kan det vara bra med en allroundzoom på 28-100 mm.

Om jag planerar att ta rena porträttbilder så brukar jag använda objektiv i brännviddsspannet 80-120 mm.

Ett extremt vidvinkel kan också användas (under 20 mm), men jag brukar undvika det när jag fotograferar gäster som inte känner mig väl. Det kan upplevas integritetskränkande att en okänd person står på 20 cm håll och trycker upp en jättekamera i ansiktet på dig…

Känns det som du behöver massor av objektiv? Jag brukar använda i huvudsak mitt 28-135 objektiv som täcker de flesta situationer som kan uppkomma under dagen. Dessutom brukar jag ha med ett långt tele för bilder i kyrkan och för att kunna ta bilder lite mer anonymt i folkvimlet. Så i verkligheten blir det bara två kameror med ett objektiv på varje.

Film

Hittills har jag alltid fotograferat med analog film under bröllopet, men nästa gång byter jag troligtvis ut den ena mot en digital. Än så länge har jag känt mig tveksam till att lagra ett för brudparet så viktigt material enbart på digitala media.

Vid normala ljusförhållanden har jag använt ISO 800 i den ena och ISO 100 i den andra kameran. På så sätt kan jag få bra slutartider i kyrkan utan att använda blixt, samtidigt som jag har en finkornig film för porträttbilderna utomhus efter uttåget.

Använd negativ film och inte diafilm eftersom negativ film har bredare exponeringsomfång och klarar olika färgtemperaturer bättre än vad dia kan. Med negativ film är det alltså mindre risk att du felexponerar bilderna eller får störande färgstick.

Om du inte vill lägga pengarna på proffsfilm så fungerar konsumentfilmer som Fuji Superia oftast tillräckligt bra. När jag fotograferar porträtt och studiobilder tycker jag Kodaks Porta 160 fungerar bra pga de neutrala färgtonerna.

Förr använde jag även svartvit film under bröllopen, men numer fotograferar jag allt i färg. Vill brudparet sedan ha svartvita bilder så skannar jag in negativen och konverterar till svartvitt i datorn.

Stativ

Under festen och i kyrkan är det bra om man slipper använda stativ. Man är mer rörlig utan stativ. Om du ändå måste använda stativ i kyrkan, använd ett enbensstativ.

Enda tillfällena när jag använder stativ är när jag tar porträttbilder samt om jag själv vill vara med på gruppbilderna.

Övrigt

Glöm inte ha fräscha batterier i kameran och blixten. Ha extrabatterier nära till hands.

Beräkna hur mycket film eller minneskort du behöver och lägg på en god marginal. Finns inget värre än att få slut på film halvvägs in i bröllopet.

Polfilter kan vara bra att använda för att få fylligare färger vid utomhustagningar, annars brukar jag inte använda några filter under bröllopen.

Den stora dagen

Idag är det den stora dagen. Var i god tid till kyrkan, speciellt om du inte haft möjlighet att vara på plats innan och rekognoserat. Presentera dig för prästen.

Mät ljuset i kyrkan så att du ser att du kan använda den film du tänkt dig. Klarar du dig utan stativ? Är kyrkan ljus eller mörk? I en ljus kyrkan kan du behöva överexponera bilder ett halvt till ett steg för att inte få underexponerade bilder. Speciellt viktigt är det om du använder ISO 800-film som är känslig för underexponering. Det är lätt att få gryniga bilder.

Se ut lämpliga platser för eventuella gruppfoton.

Om du skall fotografera samtliga gäster så är det en bra idé att göra det när de anländer till kyrkan. Gästerna kommer i små grupper till kyrkan och det är lätt att pricka av dem.

Möt gästerna utanför kyrkan tillsammans med värdparet och ta dem åt sidan för fotografering. Glöm inte variera bilderna med enskilda personer, gruppbilder, närbild, olika bakgrund mm.

Annars blir det lätt ganska monotont att titta på 50 likadana bilder av gästerna.

Om du får lov att fotografera under själva akten så gör det helst utan blixt. Det är ganska störande för gäster och huvudpersonerna om det blixtrar under ceremonin. Dessutom skulle du behöva en mycket kraftig blixt, alternativt sitta nära ”scenen”. Jag föredrar därför att sitta bland övriga gäster i bänken och arbeta med ett teleobjektiv. Fånga gärna detaljer i ceremonin som altartavlan med valda psalmnummer, ringen som prästen håller upp vid välsignandet, en snabb blick från bruden mot brudgummen etc. Ett ledord för ditt arbete i kyrkan är respekt. Respekt för brudparet och den heliga ceremonin.

Efter uttåget ur kyrkan brukar följa en stunds mingel, gratulationer och fotografering utanför kyrkan. Då brukar det vara ett stort ståhej runt brudparet då alla mormödrar, kusiner och vänner. Det är svårt att få till några bra bilder i den allmänna röran. Det svåraste brukar vara att få brudparet att titta in i din kameran samtidigt eftersom det är mycket som händer kring dem och det brukar vara svårt att få deras odelade uppmärksamhet. Stunden utanför kyrkan brukar jag därför ägna till att fotografera gästerna, prästen, och interiörbilder inuti kyrkan. Glöm dock inte att gratulera brudparet!

När alla fotograferat och gratulerat klart beger sig brudparet iväg mot festlokalen. Då kan det vara lämpligt att göra en halvtimmes stopp vid någon fin sjö eller liknande för att ta lite bilder i enskildhet. Ni skall dock ha rekognoserat fotoplatsen i förväg så ni slipper leta efter den nu. Nu när du är ensam med brudparet är det mycket enklare att ta bra bilder.

Ta gärna med något litet att äta och dricka till brudparet (jag var i alla fall mycket hungrig efter kyrkan på mitt eget bröllop). Undvik starkt solljus på porträttbilderna om du inte använder upplättningsblixt eller reflexskärm för upplättning av skuggorna. Ställ brudparet i skuggan så får du en mjukare kontraster och bättre färger i bilderna.

Under resten av bröllopsfesten njuter du av mat, underhållning mm samtidigt som du låter kameran arbeta. Blanda obligatorisk dokumentation av talare, maten och brudvalsen med mer okonventionella bilder.

Vill du vara mer anonym under den efterföljande festen så kan du med fördel övergå till att fotografera med en liten kompaktkamera. ”Festbilder” brukar man ha överseende med om de har något lägre bildkvalitet. desto viktigare är det att vara med när det händer och fånga stämningen.

Efter bröllopet

Jag gör ingen framkallning själv. Om inte brudparet haft några egna önskemål så har jag sedan skickat in bilderna till framkallning på ett labb. När bilderna kommit tillbaka gör jag först en grovsortering och slänger de papperskopior som är misslyckade i form av felexponeringar, oskärpa osv.

Om du skickar in rullarna till ett labb, skicka inte alla på en gång. Jag skickar några rullar i taget och skickar inte in nästa omgång innan de förra kommer tillbaka. Varför? Labbet kan brinna upp, labbet har en dålig dag och ger färgstick i bilderna, Postbilen blir rånad…

Efter grovsorteringen kan jag leverera bilderna till brudparet. Vill du hjälpa brudparet ytterligare på traven med bildval kan du plocka ut de bilder som du anser är bäst och göra en kollektion som ger en bra helhet över bröllopet.

Men leverera även övriga bilder till brudparet. Det är sällan som brudparet skulle plocka ut exakt samma bilder om de fick välja. Likartade bilder som dubbletter mm brukar vara bra att kunna ge till andra gäster som mormödrar mm.

Om du fotograferat digitalt eller om du skannat bilderna brukar det vara en uppskattad present till brudparet att skapa en CD med de bästa bilderna.

Vid något tillfälle har brudparet och jag gjort en bild CD som skickats ut till gästerna tillsammans med tackkortet. Jag gör oftast presentationerna i webbformat eller som pdf-filer så inte betraktarna behöver någon specialprogramvara för att njuta av bilderna.

Förutom de ”vanliga” papperskopiorna brukar brudparet vilja ha några andra typer av bilder. Antingen låter du brudparet själva efterbeställa kopior till tackkort, släkten och sig själva från negativen eller de digitala bilderna.

Eller så hjälper du dem även med detta jobb genom att brudparet väljer ut de bilder de vill ha kopierat och du fixar till bilderna och beställer dem.

De allra flesta tidningar kan idag ta emot digitala bildfiler till familjesidorna så det är idag enkelt att levererar materialet till den lokala tidningen. I tidningen kommer bilden att bli liten och lågupplöst (rastrerad). Förklara detta för brudparet så de inte väljer en bild som blir för plottrig i tidningen. Andra frågor ni behöver tänka igenom är om bilden kommer att publiceras i färg eller i svartvitt och vad som händer om tidningen beskär bilden för att passa tidningens spaltindelning.

Ett sista ord på vägen

Ta mycket bilder, tillfället återkommer inte.

Sist men inte minst, försök njuta av bröllopet även om du är spänd och nervös inför uppgiften. Tänk på att brudparet är ännu nervösare!

Lathund för bröllopsmotiv

Standardbilder   Traditionella porträttbilder på brudparet, både enskilt och med släkten. Bilder på gästerna. Intåget Framför altaret Ev tärnor eller brudnäbbar Åhörarnas reaktioner Uttåget Prästen Maten, dukningen Middagens talare Brudvalsen Tårtan Brudparets avresa
Närbilder   Håruppsättningen Brudbuketten NäsdukenHänderna med ringarna Ringarna utan händer Psalmnummerstavlan Solosångerskan Kyssen
Översikts och miljöbilder   Vägen till kyrkan Kyrkan och dess omgivningar Kyrktuppen Kantorn vid orgeln Interiörbilder Exteriörbilder från festlokalen
Repotagebilder   Bilder från frukosten Framplockning av kläder Avfärd till frisören Hos frisören Sista måltiden som ogifta Hos porträttfotografen Nervös väntan utanför kyrkan Avslutas med att brudparet lämnar festen Om de inte vill ha en person som är med brudparet hela dagen, utan de vill vara för sig själva så kan de ta med en kamera och ta dessa reportagebilder själva.
Okonventionella bilder   Brudparet blickar ut över sjön i solnedgången Brudgummen skjuter bruden i en skottkärra Bruden skjuter på brudgummen på cykel Brudparet jagar varandra Brudparet går hand i hand på en grusväg med kyrkan i bakgrunden Brudgummen bär bruden (eller tvärtom) Brudvalsen (synkronisera gärna blixten på andra ridån med lång slutartid ca 1/3 sek)